Vitkokning av silver är ett av stegen på väg till färdigt smycke. Nu går jag kanske händelserna i förväg som börjar att skriva om vitkokning. Före detta steg har det ju skissats, sågats, stämplats, filats, smärglats, ytbehandlats, lötts, polerats och så vidare. Men jag får berätta om processen från början i olika steg i andra inlägg framöver.
När ett silversmycke har lötts så ska det betas i ett betbad. Jag använder mig av citronsyra som jag köper i kryddhyllan i vanliga mataffären, upplöst i vatten. Det här känns bättre för både miljön och hälsan än svavelsyra som jag använde förr i tiden. Det finns lite olika idéer om proportionerna av citronsyra och vatten, men det recept som jag brukar använda är 5 ml citronsyra per deciliter vatten. Jag tycker att det fungerar bra. Betbadet har jag i en glasburk som står i ett vattenbad på en spisplatta. Betbadet värms upp lite grand och så lägger jag i silversmyckena och låter dem ligga där i några minuter. Då löser flussmedlet som användes vid lödningen upp sig.
När silversmyckena har fått en vit hinna (kokhud) ska de kratsas vilket betyder att den där hinnan skrubbas bort med en mässingsborste. Sedan värms silvret upp igen, läggs i betbadet och kratsas igen. Proceduren upprepas några gånger (sisådär tre) tills den här hinnan verkligen är vit. Vitkokning av silver innebär att av den här behandlingen så kommer finsilvret upp till ytan.
När silvret har varit i betbadet och fått en vit hinna som på första bilden, då är det som vackrast tycker jag. Så synd att man inte kan bevara den här ytan. Ytbehandlingar på silversmycken är så svårt över huvud taget eftersom de inte håller någon längre tid. Jag önskar ibland att silvermetallen fanns i olika färger. Fast naturligt silver är ju också väldigt vackert!